JKS Technical Spring Seminar 2007

Fem glada kålrötter (Swedes, eller Nips, som skottarna kallade oss... slang för turnips = liten kålrot, vadå liten ?) drog till London för ett läger med Kagawa Sensei. Kålrötterna var Patrik Karlsson och Kenneth Waara från Ludvika, Johan Carlsson, Nicolina Bijelic och Greger Larsson från Gislaved.

Rubriken för lägret var Technical Spring Seminar och ingen behövde bli besviken. Med råge levde Kagawa Sensei upp till de förväntningar vi hade. Efter välkomstsnack av Scott sensei, där vi informerades om att Kagawa Sensei numera var 8 Dan, drog träningen igång på fredagskvällen. Kagawa Sensei lade ribban direkt under det gemensamma passet. Han förklarade, via tolkning av Scott Sensei, att under detta läger ska vi jobba mycket med höften, höftens rörelser och stärkandet av dess muskulatur. Första övningarna betonade det faktum hur vi "klaffsar" fram i ställningarna !!! Lyfter hälen när vi går (både framåt och bakåt), samt visar hela fotsulan innan vi "klaffsar" i golvet. Kagawa Sensei visade några snabba förflyttningar och man förstod precis vad han menade... synd att inte mina ben och fötter förstod lika bra ! Efter den totalsågningen av nåt så grundläggande som förflyttning i Zenkutsu-dachi fortsatte vi med övningar för att få fart på höften och verkligen utnyttja "snappen" i Gyaku-zuki för att komma tillbaks till kamae efter utfall framåt, åt sidan eller runt bakåt. Olika varianter på "stjärnor" med vändningar 90 och 180 grader med Gyaku-zuki och Mae-geri. Kagawa Sensei anmärkte, till min belåtenhet, på det utbredda frustandet och pustandet en del lagt sig till med. Fredagskvällens pass avslutades med Kata Bassai Dai. Kagawa sensei sa: Make it simple ! Och det såg verkligen lätt ut när han demonstrerade. Betoningen låg på att inte krångla till rörelser, förflyttningar eller uppgångar till de stående positionerna. Make it simple ! Inga överdrivna rörelser, knixar eller benböj för att överdrivet visa hur man tänkt sig en eventuell Bunkai. Asai Senseis ord svävade i luften.... Kata is Kata.

Lördagens förmiddagsträning startade med Kagawa Sensei i gruppen för Nidan och uppåt. Fortsättning på fredagens tema med höften i vanliga "stjärnan" (vändningar 90 och 180 grader med Gyaku-zuki á la Unsu). Efter det ställningsträning, renwaza övningar med Sanshin-, Hangetsu- och Zenkutsu-dachi. När vi sedan kom in på Mae-geri började man ana ugglor i mossen... och mycket riktigt... sen brakade det lös. Kagawa Senseis sparktekniker kan man inte beskriva, de måste ses. Mycket intressant ! Rengeri, Mae-geri, Ushiro-geri, Mawashi-geri, Yoko-geri. Brände fint efter ett tag. Övergick sedan till bara träning Yoko-geri i förflyttning Kiba-dachi. Återigen, väldigt basic, men det var nog just det som var tanken. Att få oss att backa tillbaks, ner på detaljnivå. En eloge till Scott Sensei som tolkade allt Kagawa sensei sa under passet. Mer än halva behållningen att få höra alla detaljer och verkligen förstå (eller försöka förstå) vad Kagawa Sensei verkligen ville förmedla. Ofta visade Kagawa Sensei en teknik på två olika sätt och frågade sedan om vi kunde se skillnaden. Ibland var skillnaden hårfin, men med Scotts översättningshjälp gick nog budskapet fram till de flesta. (Lite synd om gänget från Portugal som inte var så värst slängda på engelska... för dom kunde han nog lika gärna ha svamlat på japanska...) Passet avslutades med Kata Nijushiho. Make it simlpe !!! Och visst såg det enkelt ut...

Nästa pass körde Scott Langley. Han började med lite övningar för att få igång fossingarna och visade personligen prov på hur effektiv plyometrisk träning är. Han är kvick den lille rackaren. Plyometrisk träning ? Kom igen nu... köp en bok och börja träna... Efter en stunds pingpong-studsande ursäktade sig Scott sensei för att han höll på att fördärva oss på det benhårda golvet och gick över till lite förövningar inför den stundande katan. Scott har det... snappen, alltså. Så enkelt det ser ut, oavsett teknik. Han visade Yokogeri Keage snäppig som en Uraken, med höftskjut och allt. Contraction - expansion. Imponerande. Förmiddagens träningar avslutades med Kata Kibaken, som är en bra övningskata för Kiba-dachi och utvecklandet av Tekki-katorna.

Måste bara berätta lite om vistelsen utanför träningslokalen (som för övrigt hade ett golv av betong, prima kvalitet) Vi bestämde oss från hemmaplan för att vara lite bekväma och bokade hotell nära träningslokalen. Vi blev lite fundersamma redan när vi klev av pendeltåget på torsdagkvällen och konstaterade att det var den enda stationen där stationsnamnet på perrongen, Southall, var skrivet dels på engelska samt på typ hindi, eller vad det var, konstiga maskformade bokstäver ivarjefall. Currydoften låg tung över Stationen och inte var det direkt pubkvarteren vi hade hamnat i. Den ena indiska restaurangen efter den andra trängdes med försäljning av sjalar, resväskor, kläder och åter kläder och en och annan basar och torghandel av grönsaker i mängder. Kort och gott... vi hade hamnat i Londons Bombay. Hotellet var en dörr och en trappa upp mellan diverse "hål-i-väggen-butiker" och namnet "kontinental frukost" har fått en ny innebörd. Att juicen var apelsinsaft blandad på klorvatten gav bara en extra touch åt det hela. Passade naturligtvis på att proväta lite indiskt en kväll och trot på fan, visar det sig inte att kusinen eller farbrorn eller nåt sånt till servitören på restaurangen var nybliven Pakistansk mästare i Pingpong-karate (vantar och moonboots) 55 kg's klassen. Dom ringde in den stackars tarmen att komma och skaka tass med oss allihopa. Vi var måttligt imponerade, mest trötta och hungriga. Nästa gång säger vi att vi är rygbyspelare eller balletdansörer, eller vad som helst om nån frågar.

Lite sightseeing hann vi med oxå. Kika i vårt Arkiv

Lördagens eftermiddagspass drog igång efter en halvtimmes paus. Kagawa Sensei gick igenom Kata Jion och Kata Empi. Han betonade speciellt de långsamma pertierna, som man har en tendens att fuska förbi, samt takten och timingen i rörelserna. Kagawa Sensei verkade speciellt road (eller oroad) av våra hopp i slutet av Kata Empi. Det fick vi nämligen träna lite extra på. Kändes fint på betonggolvet... man är ju ingen svala direkt.

Koike sensei hade hand om lördagens sista pass. De som tränat för honom tidigare kände igen den röda tråden. Parövningar i mycket lugnt tempo med betoning på den förberedande rörelsen i de olika blockeringarna och hur man kan utnyttja "the pre-block" för att kontrollera motståndaren. Inte motståndaren, förresten, partnern, den man tränar TILLSAMMANS med. Koike Sensei är mycket noga med att man ska träna tillsammans och, som han säger, "harmonize". Finns ingen anledning att köra på hårt och tufft hela tiden och försöka "vinna" över den andre. Ingen lär sig något av det. Att hela tiden försöka träna tillsammans och anpassa nivån till sin partner är nyckeln för att få hans övningar att fungera. Vi gjorde t.ex. parövning där partnern anföll fritt (mycket lugnt och sansat, såklart) och man bara fick försvara sig med tekniker ur en given Kata. Verkar enkelt !

Söndagens första pass var även det med Koike Sensei i den avancerade gruppen. Han fortsatte på gårdagens tema med blockövningar och inriktning mot "preparation" av blockeringarna. Enkla kombinationer som Age-uke, Soto-Uke, Gedan-barai kan vara nog så svåra att få att fungera i "close combat". Mycket av det Koike Sensei ville förmedla finns i Tekki katorna och han avslutade passet med parövningar som dagen före med försvar plockat just enbart ur Tekki Shodan och Tekki Nidan. Hjärngympa på hög nivå...

Nästa pass var Kagawa Senseis. Höftträning och åter höftträning. 1 dm höga ställningar fram och tillbaka. En variant var start från 1 dm hög Kokutsu-dachi (eller blev den kanske lite högre...) överglidning till zenkutsu-dachi, bakre benet utåt/framåt till Ashi-barai (typ Mawashi-geri med foten glidande efter golvet alltså) landa i Kokutsu-dachi, glida över till Zenkutsu-dachi, fortsätta direkt framåt, baklänges, runt till Ashi-barai (typ Ushiromawashi-geri glidande efter golvet, fortfarande 1 dm djupt) och tillbaks till Kokutsu-dachi och så fortsatte det... framåt... runt... efter golvet... framåt... runt...
Man insåg snabbt vad dessa rörelser gör med muskulaturen kring höfterna och i benen och förstår kopplingen till den totala kontroll Kagawa Sensei har i sina sparktekniker. När vi sedan gick in på kumitéövningar och Kagawa Sensei visade prov på "enkla" ingångar Kizami-zuki eller Gyaku-zuki fick vi även kopplingen till hur dessa ben och höftövningar kan vara till hjälp även här. Vilket driv ! Vi jobbade vidare med en del förflyttningar/kontringar mot ingångarna Kizami-zuki/Gyaku-zuki för att hitta ett naturligt rörelsemönster framåt, i sidled, höger, vänster. Först bara förflyttningar, sedan kontringar zuki och slutligen med undanglidning och med fortsatt grepp typ "nacksving" i rotationsrörelsen. Kagawa Sensei avslutade passet med en Mawashi-uke-övning parvis där ukete var initiativtagare och pressade på framåt samt en kimé/styrkeövning för hiki-waza med pressing Osae-uke.

Halvtimmes banan-paus innan eftermiddagspasset startade med Sensei Alan Campbell som inriktade sig på Tachi-waza. Efter åtskilliga varianter på benövningar kors och tvärs över salen och en "stärkande" drill för Kiba-dachi var benen rätt möra när Alan på detaljnivå gick in på förflyttningens dynamik. Framförallt förflyttning bakåt.

Helgens sista pass i vår grupp tog Kagawa Sensei hand om. Kata Meikyo (Shodan) gnuggades på innan vi gled över på Kata Meikyo Nidan.

Sammanfattningsvis kan sägas att det var en stor upplevelse att få träna för Kagawa Sensei. En stor del av behållningen var helt klart den tolkning som gjordes direkt av antingen Koike sensei eller Scott Sensei. Utan det hade det varit betydligt svårare att snappa de små nyanserna som Kagawa Sensei försökte få fram. Fem nöjda kålrötter åkte hem tillbaks till Swedala igen, med mycket funderingar men med en övertygelse om att detta är "the real stuff". Vi ser fram emot kommande läger i Sverige med Kagawa Sensei, där fler kan ta del av hans kunskaper.

Vid pennan:
Patrik Karlsson
Dala Karateklubb Ludvika